söndag 15 juni 2008

Usch och fy och blä och Kalas

Ibland tror jag att jag fått mina barn för gamlasynders skull. De har inte gjort annat än bråkat med varandra, retats med varandra, varit trotsiga, envisa skrikit på varandra och ja... u name it. Huvaligen!!!!
Vissa stunder går det jättebra men sen far fan i dem igen och så e det kört igen. Sen tycker de att JAG e ARG, och skäller hela tiden. Antar att jag inte e själv om detta fenomen, men ibland känns det som att man e precis själv i hela världen, och ingen fattar. Sen har sambon mage att undra vad det ärnär han kommer hem och han får en släng av den Arga Mamman, och får en surkommentar om något som egentligen är en skitsak......kan han väl fatta...............han får väl bugga huset när han e påjobbet så han har koll på vad som händer här hemma ;-).
(skojade bara om nån nu faktiskt trodde jag menade allvar)


Har haft kalas idag för sambons yngsta dotter. Jag brukar tycka att det är kul at ha folk här men idag kändes det faktiskt ganska jobbigt. Har känt mig på riktigt fucked up humör hela dagen och ett par dagar innan, så det tog ganska hårt känner jag nu. Migränen börjar smyga sig på.

Om nu någon skulle tvivla på det så ÄLSKAR jag mina barn. De betyder hela världen för mig. Jag hade kunnat dö för dem. De e ursöta, gulliga keliga och de e mina älsklingar men ibland bara måste man väl få kräka av sig allt som händer.

Mina Älskade Pojkar......vad hade jag varit utan er!!!!!!!!

God Natt

6 kommentarer:

Marieiskogen sa...

Hej!
Härligt att höra att fler än jag utnyttjar en mammas privilegium...
Att vara arg och besvärlig menar jag då.
Och vad hade dom varit utan dej??
Ha det gott// Vän i skogen - M

Elisabeth sa...

Det är lite konstigt ändå... jag minns hur jag och mina syskon bråkade... ofta ofta... däremot minns jag inte alls att min mamma skällde på oss!
Min mamma brukar säga... ja, det är tur att du inte minns, Elisabeth.. men jag fick skälla ständigt och jämt på er...!

Kanske är det så... mammor som skäller gör inte så mycket ändå, huvudsaken att man vet att de älskar en... spånar jag lite i natten!

Varm kram..

Miss Lyckad sa...

Du är så stark och jag hoppas att du vet det. Och du är så modig att jag bleknar vid din sida.
Jag känner mig oerhört Hedrad av att du delade livets gång med mig. Jag bäddar det tyst i hjärtat. Och jag är glad att du skäller på dina barn. Då är allt som det ska=).

Sången, den är till dig. På min blogg idag.

KRAM!


/ Miss Lyckad -En bok till dom som bryr sig! -

Gisan sa...

Att man blir arg och irriterad på sina barn är helt normalt. Man kan inte alltid orka och det är inte alltid som de beter sig som "de ska". De testar gränser och om du inte reagerade så skulle de ju inte veta när gränsen var nådd. Men se till att du får den vila du behöver när du känner att det har varit för mycket. Det finns bara en av dig och den ska du vara rädd om. Kramar...

Sarah sa...

Jo jag känner igen. Bråk bråk tjat skäll. Det är mycket här nu och det drar mig rakt ner i botten. KÄnner mig skitledsen och bävar inför nästkommande dag. Ingen kul känsla. BLÄ! Skulle vilja ta hela familjen off i morgon och dra till danmark eller ä-holms hembygds park eller något. Vi hade behövt det. Men så blir det inte.
Bråk är bittert, blä!

Jessica sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.