Har senaste tiden halkat in på bloggar som handlar om livspusslet när man har små barn. Tagit lite här, snott lite där och reultatet blir detta.
Du har jobbat hela dagen, känner dig trött o sliten. Hämtar barnen på dagis och inser att fuck, jag måste handla..... Du sneglar på kidzen och försöker läsa av dagsformen, och tänker att jaja, jag MÅSTE handla.
In på parkeringen och tråcklar loss ungarna från barnstolar alternativt bilkuddar. Går in på stormarknaden och tänker "Det kommer gå bra, det kommer gå bra det KOMMER gå bra. Du försöker distrahera dom små änglarna när du går förbi leksaksavdelningen för att slippa frågan: "Mamma, kan jag inte få en sån! Snäääällllaaa....." Antingen lyckas du eller inte, gör du det inte börjar striden redan här.
Du skyndar genom affären och försöker komma ihåg allt du ska ha och påminner dig själv om att du INTE får glömma toapapper. När du anser dig färdig så är det raka spåret till kassan, och detta brukar vara minerat område eftersom vägen dit innebär att du måste gå förbi godiset..... Ungarna har redan börjat gnälla över att det tar för lång tid....de e hungriga eller nåt annat världsligt. När frågan om godis kommer stålsätter du dig själv när tjatet börjar. "Mammaaaaa, jag vill ha godis!!" Och det är nu den verkliga bataljen börjar. Änglarna förvandlas till små monster förklädda med kerubkinder. De börjar gråta, skrika, slå varandra och säga att de hatar dig. Din puls ökar, andningen snabbar på, svetten rinner, färgen stiger i ansiktet medans du försöker behålla lugnet och förklara för 2984 gången att det bara är godis på lördagar..... Efter en stund tappar du tålamodet och ryter till att "Nu är ni tysta, SLUTA TJATA.... (här kan det även komma in nån form av hot)" Det är mitt i detta, när barnen gråter tyst med stora tårar som sakta rullar ner för kinderna, som du tittar upp och ser MAMMA-MAFFIAN stå och smacka med tungorna och skaka på huvet .( Ni vet dom där mammorna med oändligt tålamod, vars barn alltid e glada o positiva, välklädda utan en fläck på sina moderna kläder. De där mammorna som välkomnar sin man hem med ett stort leende, välsminkade och perfekt friserat hår, maten ,som naturligtvis är hemlagad, fri från konserveringsmedel och lagat med närodlade ingredienser, på bordet och ljusen är tända. Under måltiden samtalas det om dagen på ett ytterst civiliserat vis och när alla e mätta o belåtna så hjälps alla åt att duka av...... Naturligtvis är maten snyggt upplagd, fotograferad och bilden utlagd på FB. De som sitter och diskuterar dom som inte är medlemmar i maffian) Nu känner du dig som världens i särklass sämsta förälder..........försöker andas djupt och få ner den högröda ansiktsfärgen till en mer rosa nyans. Efter att betalningen är genomförd skyndar du ut i bilen, lastar in kör hem och serverar mamma scans köttbullar, snabbmakaroner och ketchup.
Jag är fullt medveten om att detta kanske är en lite överdriven beskrivning av mamma-maffian. Men det är lite så det låter på FB. De vet bäst, kan bäst och följer uppfostrings regelboken till punkt o pricka och förfasas över de som som inte är lika djävla duktiga. Jag undrar hur lyckliga o glada de EGENTLIGEN är.
Lite samma sak är det med dessa politiskt korrekta människor. De som aldrig tycker eller säger något som kan göra nån annan upprörd. De som inte tycker annorlunda, de som alltid delar åsikt med den stora massan. De som aldrig skriver nåt som sticker ut på FB och aldrig bryter mot sociala normer. Det måste ju vara förfärligt jobbigt att hela tiden tänka på vad man säger och hur man beter sig. Med detta menar jag naturligtvis inte att man kan bete sig hur som helst. Det finns ju självklart sånt man verkligen inte ska göra även om man inte tillhör PK-maffian.....Men för mig låter det förfärligt trist att alltid vara PK eller att tillhöra mamma-maffian. Nej stå upp för sig själv och sina åsikter o värderingar är mer min grej.....
Oj nu har jag nog retat upp nån som läser detta men tänk det skiter jag i!!!!!!
Over and out
