torsdag 25 december 2008

Äntligen kan jag förstå min man?????

Jag sitter här och fnittrar för mig själv. Jag har fått min Anod 2008 present. En helt hysterisk liten sannings bok som heter "Varför män bara kan göra en sak i taget och kvinnor aldrig slutar prata". Tack tack tack till glädjebloggerskan. Det var en jätte kulig liten bok. Ett litet exempel på vad som står i boken är:
"Hur många män behövs det för att byta en toapappers rulle?"
Svar: Ingen vet, fenomenat har aldrig inträffat.
Ha hahahaha

Det var en bra julafton. Hyfsat lugn och skön. Barnen blev glada för sina julklappar, mannen blev glad för sina och jag blev glad för mina. Jaa....det var som vanligt man blev jättemätt, jättetrött och jättetörstig. Idag är det dags för den traditionella lutfisken hos mamma o pappa. Smaskens!
Fast jag e inte överförtjust i själva fisken men potatisen och senapssåsen......mmmmmm.
Kära syster och pappsen har sin högtidsstund när det är lutfisk. De äter 2 kilo ihop och jag, mamma och sambon äter det andra kilot. Men men det är tradition och det är ingen jul utan den där dallrande massan.
Så fortsatt trevlig julhelg till er alla..
Stor varm julkram till er alla

6 kommentarer:

Anonym sa...

Önskeklappen

Granen står så grön och grann
Under dess lysande grenar
Samlas juklappar i mängd.

Stora'små paket med okänt innehåll
En del kluckar, andra tickar
Gåvor till någon kär person

Julafton öppnas allt av ivriga händer
Förvånad utrop av tacksamhet
Eller kanske bara teater
För att dölja besvikelsen
Julklappar går ju att byta-hoppas
Ny julafton redan nästa år
Ger hopp inför framtiden!!

MVH Gladiatan

Gisan sa...

God fortsättning! Kramar...

Vickie sa...

Lutfisk? Det har jag då aldrig ätit. Men "dallrande massa"?? Det låter riktigt... inte alls gott :-)

Hur som haver, god jul, god fortsättning och gott nytt år!!

KRAM!!

Elisabeth sa...

Min goa vän... tack för din omtanke om mig! Ja,... det var svårt med "Bella Notte" i år. Jag vill inte ens tänka på det nu... för hur jag än svalde så ville tårarna bara komma hela tiden.
Kanske blir det lättare i framtiden därborta... jag hoppas det!

Varm varm varm kram...

Ps. Jag tror också på tomten... fast han var lite osynlig i år. Å jag ÄLSKAR lutfisk... men den var lika osynlig den. Kram igen...

Anette sa...

Jaha...dallrande massa....du har ju inte förstått det underbart goda med lutfisk :)
Den där boken kan jag få låna den? För jag förstår inte min man...eller är det bättre om han läser den??

Gisan sa...

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag Dig! Kramar...