fredag 16 maj 2008

Panik i nattens mörker

Herre jisses vilken natt. Gick och la mig vid elva, tidigt för att vara mig, läste en stund och PLÖTSLIGT hör jag hur min yngste son skriker panikslaget inne i sängen. Jag far upp ur sängen och in på rummet, och där ligger han. PÅ golvet. Till saken hör att han sov på överslafen i en våningssäng. Men tanke på hur han låg såmåste han ha ställt sig upp i sängen och skulle springa in till mig, snubblat över räcket, gjort en kullerbytta i luften och landat på ena axeln. PANIK !!!!!!

Lyfter upp killen och ser plötsligt hur blod rinner nerför min arm. Kollar på honom och ser att hans ena öra blöder. Innan jag fick klart för mig att det var en spricka precis där örat fäster vid hårfästet, och inte kom innifrån örat hann tusen tankar flyga genom mitt huvud. Lyckas tvätta honom lite och lugna ner honom, och sen känner jag igenom honom för att se om han är hel. Har ajälv jobbat inom vården så lite kolla har man ¨på vad som kan gåsönder. Allt verkar ok tills han gallskriker när jag tar honom på höger axel. Det har börjat svullna. Bestämer mig för att jag måste åka in med honom till akuten. Jag brukar inte vara nån hysterisk mamma som hönsar rundor när de slår sig men jag har nog aldrig varit såskrrad när det gäller mina barn.


Sagt och gjort. Inne på akuten var det tack och lov inte så mycket folk som väntade.
Så vi kom in ganska snabbt. Men sen skulle alla möjliga undersöka honom. Kirurg dr, ortoped och en öron dr tittade på honom och kände igenom honom. Tittade i öronen för att kolla så att inget blod fanns bakom trumhinnan, tack gode gud för att det inte var så. Klistrade ihopjacket bakom örat och blev inlagda på barnavdelningen för obs. Sen fick han röntgas på morgonen. Skulle egentligen gjorts inatt men han somnade sågott så de ville inte väcka honom.

Fick sen under fm reda på att det var nyckelbenet som gått av. Så han hade tur i oturen iallafall. När man tänker på hur det kunde gått så ska man var tacksam att det inte blev värre. Men han har ju ont stackarn. Ser alldeles liten och hjälplös ut, med armen i band. Men han e tapper min lille hjälte. Var superduktig när de skulle klämma och känna överallt. Usch ja vilken natt !!!


Ska bli skönt att sova hemma inatt!!!!

Kram

Inga kommentarer: