....det är inte ofta man kan säga att man har tid över. Men just nu har jag för mycket tid. Fått ett kraftigt ryggskott som gör mig väldigt orörlig. Värre smärta har jag aldrig varit med om...... Stod inte ut längre så i torsdags var jag till doktorn och fick värktabletter. Säger bara - morfin is da shit!!!!! Men det konstiga är att jag känner att jag har ont men det gör inte så ont....låter superkonstigt och nej jag är inte hög....... Mycket skum känsla.
Fått en tid till sjukgymnasten oxå så dit ska jag på tisdag.
Nåt annat som gör att jag har mycket tid är att jag är inte kvar på min arbetsträningsplats.
Det blev ett väldigt hastigt slut på den. Hade varit där i nästan 2 år så det känns otroligt tomt.
Anledningen till att jag inte är kvar är min jobbcoach's fel. Har inte direkt tyckt om honom från början och aldrig direkt känt att han är en person som jag kunde kontakta om det varit nåt. Han har aldrig varit den sporrande och peppande typen och har inte drivit samtalen vid våra uppfäljningar, det har jag eller min "handledare" fått göra. Han har alltid varit synnerligen oklar och aldrig gett raka svar.
I början av september hade vi ett möte där han började med att fråga om jag kunde tänka mig att gå upp till 100%. Ja sa jag det kan jag. Bra säger han då kan jag erbjuda dig 9 månaders anställning via oss. Jaha det var ju himla roligt tänkte jag men vågade inte direkt hoppas på att det skulle bli något för enhetschefen har tidigare sagt nej till vad-det-nu-hette (nån slags "Skyddad anställning").
Vi kom överens om att han skulle kontakta chefen och sen skulle han återkomma. Jag gick hem och började fundera lite och hade lite frågor om anställningen som jag mailade till honom. Det dröjde några dagar innan han svarade att han skulle ringa mig på torsdagen. Torsdagen kom och gick och inte ljud. På måndagen mailade jag igen och undrade varför han inte ringt, han ringde då och bestämde möte till dagen efter. Kände att det skulle bli skönt att få svar på mina frågor. När han kom till jobbet så hade han inte svar på något alls. Han hade inte tagit reda på något av det jag undrade.
Blev rätt irriterad och det märkte han nog och då säger han att vi backar om denna anställningen för jag märker att du är inte riktigt redo. WHAT?????? Min handledare sa till honom att så tolkade inte hon det och trodde inte jag menade så utan att det är väl bara bra att ifrågasätta.
Mötet avslutades och det dröjde sen ett par veckor så ringde han till jobbet och sa att vi hade ett möte bokat med chefen och honom till måndagen efter.
Måndagen kom, chefen kom men inte han, utan det var en kollega till honom som kom ist. Henne hade jag från början och tyckte jättemycket om.
Hon började med att säga att Ulf varit sjuk några dagar så det var därför hon kom. Sen fortsatte hon med att han inte fått lov att erbjuda anställningen utan att ha kollat med chefen först och att allt hade blivit väldigt fel. Hade lite på känn att det inte skulle bli något men den riktiga dråpslaget kom när de sa att jag inte kunde vara kvar alls. Jag bara bröt ihop totalt. Jag har ju verkligen älskat att vara där.
Anledningen var enligt chefen att eftersom två av de ordinarie slutat så ville hon få ihop gruppen med de 2 nya. Men hon kunde tänka sig att förlänga några veckor så det blev ett bra avslut. :-O
Jag vet inte så mycket mer hon sa för jag blev helt blank. Chefen gick men
Min jobbcoach (Maria) stannade kvar för hon ville inte gå när hon såg hur ledsen och uppriven jag blev. Vi bestämde att jag skulle gå hem för dagen så skulle vi höras av dagen efter.
Jag hade superångest hela dagen och natten så jag blev hemma dagen efter. Pratade med Maria lite på telefon men kände mig fortfarande som i chocktillstånd. Kände och känner att varför kan jag inte bara få lite flyt ibland?????????
Efter ett par dagar när jag kunde tänka lite klarare började jag fundera över vad Ulf egentligen ställt till med. Var både arg ledsen och kände mig helt tillintetgjord. Mailade Maria och bad henne om hjälp med att göra en en anmälan mot Ulf för hur han skött saker. Maria ringde och undrade om jag kunde tänka mig att prata med henne och och hennes chef dagen efter. Absolut kunde jag det.
Dagen efter ringde dom. Marias chef Linda började med att be om ursäkt för Ulf och att hon blivit helt förskräckt när hon fått klart för sig hur illa han skött mitt ärende.
Hon fortsatte med att berätta att han inte var kvar och hon hade säkerställt att han aldrig mer kunde få arbete som jobbkoordinator. Han hade valt att avsluta sin anställning själv med omedelbar verkan när Linda kallat till möte med honom. Fick också reda på att det var tack vare mitt ärende som han fått gå. Hade han inte sagt upp sig själv hade han fått sparken.
Så någon anmälan behövdes inte för det var ju detta som hade varit mitt mål med en anmälan.
Nu sitter jag här ingen utan sysselsättning. Kan säga att jag mår väldigt dåligt över hela situationen.
Min sista dag på jobbet var alldeles fruktansvärd. Jag gråter inte ofta men hela den dagen var en enda tårflod. Fick jättefina kort som deltagarna gjort själva och de sa såna fina saker om mig så jag fick inte fram några ord. Jag har lärt mig så oerhört mycket på denna arbetsplats och har träffat så fantastiska människor. De kan få en att slita sitt hår men de ger oxå så oerhört mycket kärlek och värme. Känner mig väldigt stolt över att ha fått förtroendet av deras tillit.
Ha en fin dag!!
