Tycker du det är jobbigt att läsa svarta/negativa inlägg så gå för allt i världen vidare till en annan blogg för detta är ett sånt.......just saying.
Efter alla turer kring min praktikplats så mådde jag skit. Och sen dess har det varit fritt fall. Jag hittar inte något försvar mot det mörka. Famlar som en blind efter mina strategier, känns som att de är för evigt uppslukade av mörkret.
Var hos min läkare förra veckan och hon tyckte jag skulle byta medicin så jag är mitt i en nedtrappning av den gamla och ska om några dagar börja med den nya. Hade förberett mig på att det skulle bli jobbigt men trodde väl inte att det skulle bli som att dra ner rullgardinen. Har ingen energi alls. Känner mig helt utmattad av bara tanken på att göra något.När jag mått dåligt innan har Skogen varit min återhämtingsplats och källa till att tanka energi. Har alltid funnit ro där och har längtat ut i tystnaden oavsett väder. Men jag kan inte för mitt liv hitta energin att ta mig ut. Växer snart fast i lägenheten. Kommer osökt att tänka på Pirates of the carribbean och Bootstrapp. Part of the ship, part of the crew.
Känner mig osynlig, liksom bortkopplad från verkligheten. Den fortsätter på något vis där ute i världen men jag står still, fastfrusen i dåtiden där det är mörkt och kallt.
Negativa tankar som jag innan kunnat värja mig från attackerar från alla håll nu när mina försvar är nere. Ett järnband sitter hårt kring bröstet och förlamar mig. Är det ens lönt att fortsätta kämpa - det går ju åt helvete iallafall. Djävulen på min ena axel, som ängeln på den andra tidigare fått tyst på, växer sig starkare för varje dag och får mer styrka i rösten. Ängeln har inte en chans. Hon är förminskad till en liten lort. Skulle vilja hitta åtminståne en lite strimma av hopp
Att komma tillbaka till en fungerande verklighet känns lika osannolikt som att Trump skulle bli en bra president.
Har ett par gånger fått höra att att man ska rycka upp sig och bita ihop. Jo men visst.....det är ungefär lika lätt som att försöka låta bli att spy när man har maginfluensa.
Tänker ofta tillbaka på hur det blev på min praktikplats.......och kan fortfarande inte riktigt förstå vad som hände. Och varför?!
Jag var ganska säker på att jag var omtyckt och att jag var en tillgång. Men det kan ju inte vara sant eftersom det var så lätt att bara "kasta ut mig". Så mycket var man värd.....tack som fan.
Så just nu är det bara svart.
Man ska ju vara så djävla lycklig och tindrande nu när det e juletider, men det är bara ångest. Har ogillat julen innan men i år är det 10 gånger värre. Det tråkiga är att de där människorna som älska julen har noll förståelse för att man tycker att det är pissjobbigt. Att man helst vill ställa in julen och hoppa fram till......nåt.
Jag har varit en person som försökt hitta det positiva i allt. Har jag sovit sjukt dåligt har jag tänkt att jamen fördelen är ju att när man är "Tröttplufsig" i ansiktet så slätas rynkorna ut. Lite så......har vänt det negativa till något positivt. Men nu är det helt omöjligt känns det som. Även vädret är enigt med mig. Regnigt, grått och ruggigt och inget ljus i sikte. '
Jag förfaller, mitt hem ser ut som jag vet inte vad och ja..........jag är inte kapabel till att göra nåt.
Gillar du inte svarta inlägg och trots min "varning" har läst hit så får du fan skylla dig själv.
//J
