Det har jag varit i helgen. Vi har varit hos mina svärföräldrar och när någon frågade hur det var med mig så svarade jag att jodå, med kroppen är detsom vanligtmen jag mår inte såbra själsligt.
Nästan så jag klappade mig själv på huvet och gav mig själv beröm.
Jag kämpar febrilt med att inte ljuga för mig själv mer. Jag försöker gå in i varje känsla jag har och försöker förstå varför jag känner som jag gör i en viss situation, varför något stressar mig, vad känslan betyder. Är den viktig? Kan jag göra något åt den? Kan jag förändra det som stressar? Pust jag blir matt bara jag tänker på det. Men jag har insett hur viktigt det är att försöka förstå vad det är som gör en stressad. Den där jobbiga inre stressen som sätter sig i magn, som huvudvärk, som koncentrationssvårigheter. Det där sista är jobbigt för jag kan sitta och se på något på tv och sen har jag inte den blekaste om vad jag sett, eller när jag läser en bok så kan jag läsa en sida utan att ha en aning om vad jag har läst. Och jag har heller inte en susning om vad jag har tänkt på............ har säkert skrivit om detta innan men eftersom det känns så viktigt just nu så får ni ursäkta om jag blir lite tjatig.
Idag kom pojkarna hem igen. Det är så skönt att träffa dem efter en hel helg utan dem. Den där goa kramen och "...jag har saknat dig mamma!!!" Visst hade man kunnat sälja dem på en marknad för en 5:a ibland, men...............jag älskar dem ju så mycket så hjärtat håller på att brista. Dom e det bästa jag har gjort i mitt liv!!!
Ha en bra vecka alla ni goa människor.
Kram
2 kommentarer:
OJ vad du är på g igen....du vet var jag finns
Oj vad du tänker kognitivt :-) Jag känner igen det arbete jag precis har påbörjat. Men du har nog kommit mycket längre än jag. Vi får kämpa på med att inte stoppa undan. Stora kramar...
Skicka en kommentar