Feminism, kön och #metoo

Jag tillhör det där gruppen kvinnor som inte är feminist. (Och där kan du sluta läsa om du är riktig rödstrumpa)
Jag tycker att det där går till överdrift faktiskt. Jag är absolut för lika lön för lika arbete. Jag är för att man utför hushållssysslor gemensamt. MEN.........jag är emot det ständiga pratet om att män och kvinnor ska ha exakt lika villkor, både i arbetslivet, i hemmet och samhället. 'Könsneutrala dagis (förlåt, förskolor) är nog nåt av det dummaste jag hört. Det finns ju faktiskt två kön av en anledning och ser man tillbaka i tiden så både så långt tillbaka som stenåldern och så tidigt som 80 talet så har män och kvinnor olika roller. Det jag vill komma fram till är - var går gränsen för jämställdhet? Hur långt kan fullblodsfeministerna dra det?

Som jag sa så ska man ha samma lön om man har samma jobb. Tycker det är förfärligt att kvinnliga chefer har mindre lön än manliga. Och det gäller inte bara chefspositioner utan det finns exempel på ex.v undersköterskor där killar har högre lön bara för att de är män. Det är helt snett.
Rent fysiskt är vi också annorlunda byggda. Män har ju mer muskelmassa än kvinnor och klarar därför mer fysiska arbeten bättre än kvinnor. Biologiskt sett är vi också olika. Vi är byggda för olika saker helt enkelt.
Tycker att det där med feminism är lite hyckleri till viss del. Ta exemplet med barn. Ett par får en flicka och en pojke. Hur många föräldrar är där könsneutrala?  Hur många föräldrar köper leksaksbilar till dottern men dockor till pojken? Hur många föräldrar inreder flickans rum med blixten macqueen och pojkens rum med prinsessor och hello kitty?
Läste någonstans en forskning på ämnet. Den visade att hur mycket man än försökte med att könsneutralisera så drogs pojkarna till bilar och flickor till dockor. Och varför i herrans namn kan det inte få vara så då? Kan man inte bara få låta naturen ha sin gång?
Hörde i veckan om förslaget att lägga in 5 pappamånader (allt för jämlikheten)....helt galet enligt mig. Tror nog att vi människor är fullt kompetenta att bestämma och fördela det där helt själva. Men det tror inte våra politiker tydligen. 

Nu till #metoo.....
Grundidén är verkligen jättebra. Men det är som med alla andra kampanjer. Det går till överdrift.
Känner att man får kanske definiera sexuella trakasserier (ST) för sig själv innan man ställer sig på barrikaderna och skriker om kränkning. Hur många gånger har man inte fått en hand på ställen man kanske inte vill ha den när man varit ute på krogen? Man får kanske ha lite stake som kvinna oxå och säga till där och då. Nej istället ska man vänta några år och sen gå med i en rörelse och berätta om hur fruktansvärt trakasserad man blivit.
 Jag tycker verkligen inte det är ok någonstans med  trakasserier och sexuella övergrepp. Frågan jag ställer mig är var går gränsen? Det är nog väldigt olika från kvinna till kvinna. Jag kommer ihåg ffa en gång när jag var ute på krogen  och hade en kille som var lite väl närgången. Trots flera tillsägelser från min sida så slutade han inte. Tänkte då att varför inte ge tillbaka med samma mynt. Så jag tog ett stadigt tag i skrevet på honom och frågade om vi skulle gå in på toaletten. Han blev helt förskräckt och backade. Sen tittade han inte ens på mig resten av kvällen.
En annan som inte heller han fattade vad ett nej betyder fick en örfil. Han hade sen märken efter min hand på kinden resten av kvällen. Var det sexuella trakasserier? Ja kanske men jag sa iallafall ifrån där och då och sen var det bra med det.

Har läst flera inlägg i sociala medier om killar som precis som jag undrar vart gränsen går! Och det tycker inte jag är så konstigt. Känner att det ungefär samma sak med sexuella trakasserier som med ordet kränkning. Det missbrukas och går väldigt lätt överstyr. Det mister nånstans allvarlighetsgraden när folk blir kränkta över skitsaker och skriker om sexuella trakasserier över en klapp på axeln.
Sen tycker jag att det är helt horribelt med den senaste i raden av frikännanden för våldtäkt, som den stackars tjejen i Fittja. Där kan vi snacka grov kränkning. Det säger jag inte emot. Det är alldeles för "lätt" att som förövare bli frikänd. Tjejens liv är förstört medans förövarna går fria och det är så snett så det finns inte ord för det. Man blir både arg, ledsen och frustrerad över denna sortens domar.
Skitarg är bara förnamnet.

Så var går gränsen för ST? Det är nog högst individuellt men för mig ska det till mer än en klapp på rumpan.


Jag begär inte att alla ska tycka som jag. Detta är min åsikt och den står jag för. Och åsikter har alla. Jag klarar av att inte alla tycker som jag och respekterar det. Man kan argumentera för sina ståndpunkter men  om man märker att den andre står för sina åsikter så kanske man ska backa och inte gå på som en bulldozer för att övertyga. Den enda som man behöver övertyga är sig själv. Jag funkar så att jag vänder och vrider på saker och bildar mig en egen uppfattning. Många dras bara med men vet inte riktigt varför. Precis som en del gillar blått andra orange, en del gillar sommar en del gillar vinter. Vad är det som säger att bara en har rätt?

Kom att tänka på en rätt kul och väldigt sann sak jag läste för länge sedan och som jag avslutar detta inlägg med är:

Det är med religion som med könsorgan. Alla har det men kom inte och vifta med det i ansiktet på mig !!!!

God Jul och gott nytt år!!

//J

Lite ljusare

Vaknade idag och det kändes faktiskt lite ljusare.
Får ta till vara på de dagarna för jag vet inte när den där ångesten tar över igen.

Något som ger mig en stunds ro här hemma är Rituals produkter. Deras duschskum är helt magiskt. Och de doftar så fantastiskt gott. Fick när jag fyllde år presentkort där plus att jag hade ett presentkort som jag fick när jag slutade på min arbetsträning. Var där samma dag som jag fyllde år för går man dit på sin födelsedag så får man en present. Trodde att man kanske fick en liten provförpackning men man fick ett duschskum plus 20% rabatt på hela köpet. Fantastisk förmån även om det känns lite pinsamt att säga att man fyller år och vill ha sin present. Hade så pass mycket på mina presentkort så jag kunde köpa en hel ritual. D.v.s duscholja, scrub, duschskum och bodycreme. Att göra hela ritualen känns som att gå på spa. Skummet känns alltid lyxigt men att använda det  i ritualen är ren och skär njutning. För den som inte vet vad ritualen innebär så börjar man med oljan. Sen tar man scruben utan att skölja av oljan. Sen duschar man av sig det och avslutar med skummet. Känns som att tvätta sig med ett moln. Sen avslutar man med kroppskrämen. Brukar släcka ner i badrummet och tända ljus när jag gör hela ritualen för att få den där lite extra mysiga känslan.

Denna är favoritdoften just nu.

Grejerna är ju inte lite dyrare än vanliga saker men å andra sidan så är de dryga och varar länge.

Tänkte när jag använt upp halva burken med scrub att man måste ju kunna göra en egen som man kan använda mellan varven. Så jag googlade runt lite och har nu gjort en egen som doftar helt ljuvligt.
Använde socker och en neutral olja. Sen hällde jag i torkat och finmalt apelsinskal och avslutade med lite blad från grönt te. Funkade klockrent!! Har även gjort en ansiktsscrub där jag använde finsalt, olja, lite kaffesump och apelsinolja som jag gjort själv. Superhärlig!
Blir ju rätt mycket billigare att göra det själv men ett bra alternativ, åsså kan man spara de "riktiga" sakerna till när man vill lyxa till det lite extra.

//J

The dark side of life

Tycker du det är jobbigt att läsa svarta/negativa inlägg så gå för allt i världen vidare till en annan blogg för detta är ett sånt.......just saying.


Efter alla turer kring min praktikplats så mådde jag skit. Och sen dess har det varit fritt fall. Jag hittar inte något försvar mot det mörka. Famlar som en blind efter mina strategier, känns som att de är för evigt uppslukade av mörkret.

Var hos min läkare förra veckan och hon tyckte jag skulle byta medicin så jag är mitt i en nedtrappning av den gamla och ska om några dagar börja med den nya. Hade förberett mig på att det skulle bli jobbigt men trodde väl inte att det skulle bli som att dra ner rullgardinen. Har ingen energi alls. Känner mig helt utmattad av bara tanken på att göra något.När jag mått dåligt innan har Skogen  varit min återhämtingsplats och källa till att tanka energi. Har alltid funnit ro där och har längtat ut i tystnaden oavsett väder. Men jag kan inte för mitt liv hitta energin att ta mig ut. Växer snart fast i lägenheten. Kommer osökt att tänka på Pirates of the carribbean och Bootstrapp. Part of the ship, part of the crew.

Känner mig osynlig, liksom bortkopplad från verkligheten. Den fortsätter på något vis där ute i världen men jag står still, fastfrusen i dåtiden där det är mörkt och kallt.
Negativa tankar som jag innan kunnat värja mig från attackerar från alla håll nu när mina försvar är nere. Ett järnband sitter hårt kring bröstet och förlamar mig. Är det ens lönt att fortsätta kämpa - det går ju åt helvete iallafall. Djävulen på min ena axel, som ängeln på den andra tidigare fått tyst på, växer sig starkare för varje dag och får mer styrka i rösten. Ängeln har inte en chans. Hon är förminskad till en liten lort. Skulle vilja hitta åtminståne en lite strimma av hopp
Att komma tillbaka till en fungerande verklighet känns lika osannolikt som att Trump skulle bli en bra president.

Har ett par gånger fått höra att att man ska rycka upp sig och bita ihop. Jo men visst.....det är ungefär lika lätt som att försöka låta bli att spy när man har maginfluensa.

Tänker ofta tillbaka på hur det blev på min praktikplats.......och kan fortfarande inte riktigt förstå vad som hände. Och varför?!
Jag var ganska säker på att jag var omtyckt och att jag var en tillgång. Men det kan ju inte vara sant eftersom det var så lätt att bara "kasta ut mig". Så mycket var man värd.....tack som fan.

Så just nu är det bara svart.
Man ska ju vara så djävla lycklig och tindrande nu när det e juletider, men det är bara ångest. Har ogillat julen innan men i år är det 10 gånger värre. Det tråkiga är att de där människorna som älska julen har noll förståelse för att man tycker att det är pissjobbigt. Att man helst vill ställa in julen och hoppa fram till......nåt.

Jag har varit en person som försökt hitta det positiva i allt. Har jag sovit sjukt dåligt har jag tänkt att jamen fördelen är ju att när man är "Tröttplufsig" i ansiktet så slätas rynkorna ut. Lite så......har vänt det negativa till något positivt. Men nu är det helt omöjligt känns det som. Även vädret är enigt med mig. Regnigt, grått och ruggigt och inget ljus i sikte. '

Jag förfaller, mitt hem ser ut som jag vet inte vad och ja..........jag är inte kapabel till att göra nåt.

Gillar du inte svarta inlägg och trots min "varning" har läst hit så får du fan skylla dig själv.

//J