så ska jag berätta vad jag svarade på sexuellt frågan.
Jag hänvisade till boken vi läste om hur barn blir till och sa att sånt som har med sex att göra kan man säga är sexuellt.
"Jaha" svarade sonen och var nöjd med det svaret.
Men jag måste säga att även om man blir lite ställd så är jag väldigt glad att han kommer till mig med de frågorna, och jag är väldigt noga med att svara honom och försöker göra det på ett sätt som gör att han förstår.
Jag har bestämt mig nu förresten. Jag ska börja plugga, om jag kommer in dvs.
jag ska läsa till Behandlingspedagog på en folkhögskola. Den är på 2 år, och tydligen är det ganska lätt att få jobb efteråt. Det känns skönt att ha bestämt sig, att ha ett mål.
Så nu ska ansökningshandlingarna in och sen blir det till att vänta.
Följande låt tillägnar jag en vän här på bloggen, hon har det kämpigt och till henne vill jag säga
Jag har varit där vet hur du mår.
...............mina tankar finns hos dig och E.
tisdag 30 september 2008
tisdag 23 september 2008
Stöd barnen
Gör som jag. Länka till denna sidan i din blogg. För varje person som länkar dit skänker vattenfall 20 kr till Childhood foundation.
måndag 22 september 2008
Skicka vidare
......eller pay it forward som de säger over there.
Det är oxå en film. En helt fantastisk film. En film med verklig kärlek, värme ödmjukhet och fruktansvärd sorg. Jag grät floder men jag rekommenderar den varmt.
Den handlar om att skicka vidare en verklig tjänst som man fått av en främling.
De får hjälp från oväntat håll när de verkligen behöver det, men de får inte säga tack istället ska de skicka vidare "hjälpen" till 3 okända personer. I centrum av handlingen står en 13 årig pojke och hans mamma. Pojken får i uppgift i skolan att komma på något han skulle kunna göra för att förändra värden och han kommer på "Skicka Vidare".
Mer tänker jag inte avslöja. Jag kan bara säga SE DEN.
Jag har funderat idag på hur ofta man gör det, hjälper en okänd människa. Det är inte ofta.
Varför? är vi så fokuserade på oss själva och värnar vi så mycket om det som är vårt så vi inte ser andra människors nöd. Ser vi inte när andra behöver hjälp?
Beror det på feghet, eller vad är anledningen. Jag kan visst förstå när man mår dåligt och inte har kraften att se andra människor, för man har nog av sitt eget elände. Men när vi mår bra då, och har ett fungerande liv, både hemma och på jobbet.
Jag menar inte att alla ska kasta sig in i hjälporganisationer och åka till afrika för att lindra svälten. Det räcker med det lilla. Hjälp en tant över gatan, hjälp en småbarnsmamma bära ut påsar till bilen o.s.v. Det kan ju inte vara så svårt. Så varför gör vi inte det då???
--------------------------------------------------------------
Veckans barn-säger-som-värmer-mammahjärtat, och barn-ställer-frågor-som-gör-mamma-ställd.
Jag och min store pojke:
- Jag älskar dig mitt hjärta!!
- oh mamma, det känns så skönt i hela kroppen när du säger så, jag blir så glad så jag nästan börjar gråta!!!!!
Nu hör det ju till saken att jag säger det ofta till dem, men det kändes så skönt att han hör mig när jag säger det
Min yngste sitter och spelar datorspel och frågar:
- Mamma vad betyder sexuellt???? (han e 6 år)
Kan säga att det inte är en fråga jag väntat på precis.
Ha det gott alla
Kramiz
Det är oxå en film. En helt fantastisk film. En film med verklig kärlek, värme ödmjukhet och fruktansvärd sorg. Jag grät floder men jag rekommenderar den varmt.
Den handlar om att skicka vidare en verklig tjänst som man fått av en främling.
De får hjälp från oväntat håll när de verkligen behöver det, men de får inte säga tack istället ska de skicka vidare "hjälpen" till 3 okända personer. I centrum av handlingen står en 13 årig pojke och hans mamma. Pojken får i uppgift i skolan att komma på något han skulle kunna göra för att förändra värden och han kommer på "Skicka Vidare".
Mer tänker jag inte avslöja. Jag kan bara säga SE DEN.
Jag har funderat idag på hur ofta man gör det, hjälper en okänd människa. Det är inte ofta.
Varför? är vi så fokuserade på oss själva och värnar vi så mycket om det som är vårt så vi inte ser andra människors nöd. Ser vi inte när andra behöver hjälp?
Beror det på feghet, eller vad är anledningen. Jag kan visst förstå när man mår dåligt och inte har kraften att se andra människor, för man har nog av sitt eget elände. Men när vi mår bra då, och har ett fungerande liv, både hemma och på jobbet.
Jag menar inte att alla ska kasta sig in i hjälporganisationer och åka till afrika för att lindra svälten. Det räcker med det lilla. Hjälp en tant över gatan, hjälp en småbarnsmamma bära ut påsar till bilen o.s.v. Det kan ju inte vara så svårt. Så varför gör vi inte det då???
--------------------------------------------------------------
Veckans barn-säger-som-värmer-mammahjärtat, och barn-ställer-frågor-som-gör-mamma-ställd.
Jag och min store pojke:
- Jag älskar dig mitt hjärta!!
- oh mamma, det känns så skönt i hela kroppen när du säger så, jag blir så glad så jag nästan börjar gråta!!!!!
Nu hör det ju till saken att jag säger det ofta till dem, men det kändes så skönt att han hör mig när jag säger det
Min yngste sitter och spelar datorspel och frågar:
- Mamma vad betyder sexuellt???? (han e 6 år)
Kan säga att det inte är en fråga jag väntat på precis.
Ha det gott alla
Kramiz
onsdag 17 september 2008
Käftsmäll och utmaning
Jag börjar med med det lite lättsammare nämligen en liten utmaning som jag fått av HemmaHos
Fem saker i min frys:
Laxfile, fläskfärs, korv, blandfärs, grönsaker
Fem saker i min garderob:
Den lilla svarta, Jeans, Toppar, Myskläder, kjolar
Fem saker i min bil:
Barnstol, Parkeringslappar, Plastpåse, Handduk, extra barnkläder
Fem saker i min handväska:
Nagelfil, ett halsband (öhhh), halstabletter, Tops (öhhh igen), penna
Sen passar jag vidare den till
Sarah
Johannapanna
Gisan
Jaha det var det enkla, då till det svåra.
Käftsmällen, eller om man så vill en rak höger rakt i solar plexus.
Vi hade en kvinna i Tisdags som pratade om stress och stresshantering. Vi fick bla läsa en artikel om just stress. Där fanns en lista med saker man kan uppleva om man är stressad..Jag ska kanske tala om att jag inbillade mig i min kära lilla kompis hjärnan att jag mår bra. Jag e inte stressad och jag kan fixa saker nu, mentalt menar jag.
Visst har jag haft mina dippar men det har bara varat några dagar tack och lov. Men när jag bockat för mer än hälften av grejerna på listan så insåg jag till min stora förskräckelse att jag har nästan allt kvar. Det var jobbigt!
Det skar i hjärtat. Jag fick en ångestattack.
Det gick ju plötsligt upp för mig att det jag trodde om mig själv bara var ljug.
Den insikten är den jobbigaste jag har fått.
Jaha tänkte jag.................vad FAAAN ska jag göra nu då???????????????????
Jag började fundera på det och ställde mig själv frågan om jag har mörkat sanningen för mig själv för att "tillfredställa" alla andra, för att det är såååå jobbigt med alla frågor alla uttryck för sympati som till slut bara känns som plattityder. Folk frågar för att det ska så vara.
Som väl är ska vi ha henne, "stresskvinnan", på fredag oxå, och tisdag och fredag i nästa vecka, och sen varje tisdag......
Av henne ska vi få tips, råd och vertyg för att kunna läka oss själva, med deras hjälp naturligtvis.
Och det behövs. Men jag känner ändå att såhär kan jag inte ha det. Nu får det faktiskt räcka!!
Jag måste ju ta tag i mig, det är det inte någon annan som kan göra åt en, och jag måste sluta ljuga för mig själv . Ska ta tag i det nu!!!!!
Har funderat på att börja plugga.
Men det är bara en tanke i gryningsstadiet. Kanske blir det till fullt dagsljus eller far det förbi så snabbt att det bara slutar i en solnedgång, men det var en trevlig tanke iallafall.
Vill säga tack för alla fina kommentarer om mitt senaste inlägg. Det känns bra att det finns några som är "engagerade" i det man skriver. Det ger tröst och värme..............
TACK!!!!!
Kramizzzz
Fem saker i min frys:
Laxfile, fläskfärs, korv, blandfärs, grönsaker
Fem saker i min garderob:
Den lilla svarta, Jeans, Toppar, Myskläder, kjolar
Fem saker i min bil:
Barnstol, Parkeringslappar, Plastpåse, Handduk, extra barnkläder
Fem saker i min handväska:
Nagelfil, ett halsband (öhhh), halstabletter, Tops (öhhh igen), penna
Sen passar jag vidare den till
Sarah
Johannapanna
Gisan
Jaha det var det enkla, då till det svåra.
Käftsmällen, eller om man så vill en rak höger rakt i solar plexus.
Vi hade en kvinna i Tisdags som pratade om stress och stresshantering. Vi fick bla läsa en artikel om just stress. Där fanns en lista med saker man kan uppleva om man är stressad..Jag ska kanske tala om att jag inbillade mig i min kära lilla kompis hjärnan att jag mår bra. Jag e inte stressad och jag kan fixa saker nu, mentalt menar jag.
Visst har jag haft mina dippar men det har bara varat några dagar tack och lov. Men när jag bockat för mer än hälften av grejerna på listan så insåg jag till min stora förskräckelse att jag har nästan allt kvar. Det var jobbigt!
Det skar i hjärtat. Jag fick en ångestattack.
Det gick ju plötsligt upp för mig att det jag trodde om mig själv bara var ljug.
Den insikten är den jobbigaste jag har fått.
Jaha tänkte jag.................vad FAAAN ska jag göra nu då???????????????????
Jag började fundera på det och ställde mig själv frågan om jag har mörkat sanningen för mig själv för att "tillfredställa" alla andra, för att det är såååå jobbigt med alla frågor alla uttryck för sympati som till slut bara känns som plattityder. Folk frågar för att det ska så vara.
Som väl är ska vi ha henne, "stresskvinnan", på fredag oxå, och tisdag och fredag i nästa vecka, och sen varje tisdag......
Av henne ska vi få tips, råd och vertyg för att kunna läka oss själva, med deras hjälp naturligtvis.
Och det behövs. Men jag känner ändå att såhär kan jag inte ha det. Nu får det faktiskt räcka!!
Jag måste ju ta tag i mig, det är det inte någon annan som kan göra åt en, och jag måste sluta ljuga för mig själv . Ska ta tag i det nu!!!!!
Har funderat på att börja plugga.
Men det är bara en tanke i gryningsstadiet. Kanske blir det till fullt dagsljus eller far det förbi så snabbt att det bara slutar i en solnedgång, men det var en trevlig tanke iallafall.
Vill säga tack för alla fina kommentarer om mitt senaste inlägg. Det känns bra att det finns några som är "engagerade" i det man skriver. Det ger tröst och värme..............
TACK!!!!!
Kramizzzz
lördag 13 september 2008
En snodd till, poesi och svåra frågor!!!!
Jag hittade detta på Johannapannas blogg, och nyfiken som jag är så kunde jag inte låta bli att "låna" den:
1. Vem är du?
2. Hur hittade du hit?
3. Är du en återkommande besökare?
4. Beskriv mig / min blogg med ett enda ord!
5. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
6. När sågs vi senast? Eller skulle du vilja träffa mig och hur skulle det vara tror du?
Är det inte konstigt vilka konstiga saker man kan börja med ibland. Sånt som man aldrig i sin vidaste fantasi kunde tänka sig att man skulle kunna göra.
Jag har börjat skriva poesi.........mycket märkligt. Sånt kan väl inte jag?
När jag tänker på ordet poet så ser jag framför mig en nersupen sorglig figur som sitter i ett mörk dammigt rum, med otvättat stripit hår, skitiga kläder, som sitter nätterna igenom och filar på små dikter med en liten utsliten pennstump. Det är ju knappast jag, även om håret för tillfället är otvättat och oborstat, och här hemma inte är nystädat.
Men det liksom bara kom. Och de som har hört det jag skrivit blev imponerade, en fick faktiskt ståpäls.............känns oerhört konstigt. Jag har iofs alltid gillat att skriva men det har mest varit kåserier och en del noveller men ALDRIG nåt poetiskt. Hmmmmm skumt!!!!
Som en del av er vet så går jag en kurs just nu. Jag hade väl mina farhågor innan om hur det skulle bli, men jag måste säga att jag är jättenöjd. Känner hur det händer saker med mig som inte har hänt på länge.
Vi har helt underbara "lärare", som verkligen kan sina saker. Ffa måste jag lyfta fram den underbara kvinnan vi har i KBC (kognitiv beteende coaching)
Hon har en förmåga att locka fram saker inom mig som jag förträngt och saker som jag inte visste att jag kände. Tex igår.
Vi får varje gång en liten lapp där det står ett ord eller en mening på, sen ska vi berätta vad just det betyder för oss. Igår fick jag ordet förlåt.
För mig betyder det att man ska säga förlåt men bara om man verkligen menar det - det ska komma inifrån. MEN....sen flög tanken på mig att man måste kunna förlåta sig själv oxå. Men HUR!!!!! det finns väl saker i varje människas livsom man inte är så stolt över, händelser som man borde kunnat undvika att utsätta sig för, saker man sagt som man önskar man kunnat ta tillbaka. Och just detta grep tag i mig och vred om mitt hjärta så jag blev helt darrig, och tårarna trängde sig obönhörligt fram. För det finns även i mitt liv en händelse som jag skulle vilja skrota, personer som satt spår i mig som sitter som taggar i hjärtat och sår isjälen. Hur kan man förlåta sig själv för att man lät det ske, och följderna av det där jag gjort saker jag inte är stolt över. Det gör ont!!
Men denna kvinna vi har i detta ämnet förklarade att det som hänt är inget man kan göra något åt. Det som varit har varit, det som kommer det kommer det kan man inte heller göra något åt för man vet egentligen inget om det, det är det som är just nu som vi kan påverka och göra något åt. Och hur stor plats ska det svarta få ta vårt liv, ska det få ta så stor plats så att det ff tar över ibland eller stoppa undan det, komma till rätta med det och ha det som en erfarenhet istället för som ett hinder???
Hon ställer de mest svåra frågor. Eller är de inte så svåra, det är kanske bara som man e rädd för svaret.
Det är komplicerat att rota i såren som gömmer sig i själen, för det gör så förtvivlat ont.
Men jag tror stenhårt på det som hon lär ut. En tanke är inte en sanning!! Det gäller att fånga tanken, fundera på om det är något som är värt besväret att lägga energi , om inte - släppa den.
Har starka funderingar på att gå till henne privat för att reda ut de tankar jag inte klarar av att fånga in själv.
Fy vad det blev mörkt, inlägget idag menar jag. Fast en del saker känner man att man vill dela med sig av, och det ligger ju faktiskt något väldigt terapeutiskt i att skriva ner saker. Det kan faktiskt bringa ordning i tankarna det oxå.
Ha en bra dag och fortsatt bra helg
kram
1. Vem är du?
2. Hur hittade du hit?
3. Är du en återkommande besökare?
4. Beskriv mig / min blogg med ett enda ord!
5. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
6. När sågs vi senast? Eller skulle du vilja träffa mig och hur skulle det vara tror du?
Är det inte konstigt vilka konstiga saker man kan börja med ibland. Sånt som man aldrig i sin vidaste fantasi kunde tänka sig att man skulle kunna göra.
Jag har börjat skriva poesi.........mycket märkligt. Sånt kan väl inte jag?
När jag tänker på ordet poet så ser jag framför mig en nersupen sorglig figur som sitter i ett mörk dammigt rum, med otvättat stripit hår, skitiga kläder, som sitter nätterna igenom och filar på små dikter med en liten utsliten pennstump. Det är ju knappast jag, även om håret för tillfället är otvättat och oborstat, och här hemma inte är nystädat.
Men det liksom bara kom. Och de som har hört det jag skrivit blev imponerade, en fick faktiskt ståpäls.............känns oerhört konstigt. Jag har iofs alltid gillat att skriva men det har mest varit kåserier och en del noveller men ALDRIG nåt poetiskt. Hmmmmm skumt!!!!
Som en del av er vet så går jag en kurs just nu. Jag hade väl mina farhågor innan om hur det skulle bli, men jag måste säga att jag är jättenöjd. Känner hur det händer saker med mig som inte har hänt på länge.
Vi har helt underbara "lärare", som verkligen kan sina saker. Ffa måste jag lyfta fram den underbara kvinnan vi har i KBC (kognitiv beteende coaching)
Hon har en förmåga att locka fram saker inom mig som jag förträngt och saker som jag inte visste att jag kände. Tex igår.
Vi får varje gång en liten lapp där det står ett ord eller en mening på, sen ska vi berätta vad just det betyder för oss. Igår fick jag ordet förlåt.
För mig betyder det att man ska säga förlåt men bara om man verkligen menar det - det ska komma inifrån. MEN....sen flög tanken på mig att man måste kunna förlåta sig själv oxå. Men HUR!!!!! det finns väl saker i varje människas livsom man inte är så stolt över, händelser som man borde kunnat undvika att utsätta sig för, saker man sagt som man önskar man kunnat ta tillbaka. Och just detta grep tag i mig och vred om mitt hjärta så jag blev helt darrig, och tårarna trängde sig obönhörligt fram. För det finns även i mitt liv en händelse som jag skulle vilja skrota, personer som satt spår i mig som sitter som taggar i hjärtat och sår isjälen. Hur kan man förlåta sig själv för att man lät det ske, och följderna av det där jag gjort saker jag inte är stolt över. Det gör ont!!
Men denna kvinna vi har i detta ämnet förklarade att det som hänt är inget man kan göra något åt. Det som varit har varit, det som kommer det kommer det kan man inte heller göra något åt för man vet egentligen inget om det, det är det som är just nu som vi kan påverka och göra något åt. Och hur stor plats ska det svarta få ta vårt liv, ska det få ta så stor plats så att det ff tar över ibland eller stoppa undan det, komma till rätta med det och ha det som en erfarenhet istället för som ett hinder???
Hon ställer de mest svåra frågor. Eller är de inte så svåra, det är kanske bara som man e rädd för svaret.
Det är komplicerat att rota i såren som gömmer sig i själen, för det gör så förtvivlat ont.
Men jag tror stenhårt på det som hon lär ut. En tanke är inte en sanning!! Det gäller att fånga tanken, fundera på om det är något som är värt besväret att lägga energi , om inte - släppa den.
Har starka funderingar på att gå till henne privat för att reda ut de tankar jag inte klarar av att fånga in själv.
Fy vad det blev mörkt, inlägget idag menar jag. Fast en del saker känner man att man vill dela med sig av, och det ligger ju faktiskt något väldigt terapeutiskt i att skriva ner saker. Det kan faktiskt bringa ordning i tankarna det oxå.
Ha en bra dag och fortsatt bra helg
kram
torsdag 11 september 2008
Jag har fått ett pris!!!!!
Kolla in detta:
Grattis Jessica!
Du har av Glädjebloggen blivit utsedd till ANOD 2008, nominerad av din syster och tillika min kollega. Du kommer via ovannämnda syster att få en liten present i Glädjebloggens anda inom kort.I fall du inte vet vad en anod är så är det den positiva polen på ett batteri bl a och som sprider poitiva signaler (motsatsen är katod). Men Glädjebloggens definition av en äkta anod är en person i vars sällskap man trivs med sig själv.GRATTIS!!!!!!!!
Gud vad jag blev glad.....detta är ju ashäftigt.
Det e ju inte klokt---------lilla jag. Jag har ju aldrig vunnit första pris någongång.
Åsså ska jag få en present. Känns ju som att vara 7 år igen och vänta på julklappar.
Jag e oerhört stolt och ödmjukt tacksam för detta superduper fina pris. Ska ta med mig detta genom de stunder som inte är så kul......och Agneta.......du kan se fram mot ett besök från mig inom kort så du kan se vad det är för någon du gett pris :)))))
---------------------------------------------------------------------------------------------
Jaa vad ska man nu toppa detta med.
Får nog smälta detta och återkomma för just nu e jag alldeled för prilligt glad för att komma på nåt mer att skriva.
Kram till Agneta och ett stort tack och bamsekramar till systeryster
Grattis Jessica!
Du har av Glädjebloggen blivit utsedd till ANOD 2008, nominerad av din syster och tillika min kollega. Du kommer via ovannämnda syster att få en liten present i Glädjebloggens anda inom kort.I fall du inte vet vad en anod är så är det den positiva polen på ett batteri bl a och som sprider poitiva signaler (motsatsen är katod). Men Glädjebloggens definition av en äkta anod är en person i vars sällskap man trivs med sig själv.GRATTIS!!!!!!!!
Gud vad jag blev glad.....detta är ju ashäftigt.
Det e ju inte klokt---------lilla jag. Jag har ju aldrig vunnit första pris någongång.
Åsså ska jag få en present. Känns ju som att vara 7 år igen och vänta på julklappar.
Jag e oerhört stolt och ödmjukt tacksam för detta superduper fina pris. Ska ta med mig detta genom de stunder som inte är så kul......och Agneta.......du kan se fram mot ett besök från mig inom kort så du kan se vad det är för någon du gett pris :)))))
---------------------------------------------------------------------------------------------
Jaa vad ska man nu toppa detta med.
Får nog smälta detta och återkomma för just nu e jag alldeled för prilligt glad för att komma på nåt mer att skriva.
Kram till Agneta och ett stort tack och bamsekramar till systeryster
torsdag 4 september 2008
Komplimangerna flödar !!!!!
Nu e det bara så att jag måste skryta lite. Undertecknad har fått 2 fantastiskt fina komplimanger på en vecka.
En av mina kurskamrater sa häromdan att jag utstrålar mycket positiv energi, och han blir på bra humör bara han ser mig!!!! Den du........det värmde.
OCH idag kom en till. Vi skulle säga tre positiva egenskaper om oss själva sen skulle han som vi hade idag säga en:
"Jadu Jessica, om jag får vara så fräck och säga det så e du himla snygg"..................ridå liksom. Herregud vad jag blev förvånad............det var ju inte det jag hade väntat mig men glad.....DET blev jag. (men kinderna blev en aning åt det röda hållet)
Sitter och tittar på IDOL. Och jag blir lika förvånad och irriterad som vanligt.
Herregud...........har folk ingen självinsikt. En del kommer ju dit för att bara få en chans att synas i tv....mediekåta små människor. Men det ser man ju direkt på nåt nåt vis. men de som kommer dit och verkligen tror att de kan sjunga och kommer in och antingen låter som ett begravningståg eller som om de sitter med halsen i en rävsax.............. Suck pust och stön.
Jag kan inte för mitt liv få in i mitt huvud hur de kan tycka att de sjunger bra.....seriöst...en del skulle behöva en uppvakningsspruta eller nåt!!!
Nu e det dax att se Heroes.........denna konstigt braiga serie.
En av mina kurskamrater sa häromdan att jag utstrålar mycket positiv energi, och han blir på bra humör bara han ser mig!!!! Den du........det värmde.
OCH idag kom en till. Vi skulle säga tre positiva egenskaper om oss själva sen skulle han som vi hade idag säga en:
"Jadu Jessica, om jag får vara så fräck och säga det så e du himla snygg"..................ridå liksom. Herregud vad jag blev förvånad............det var ju inte det jag hade väntat mig men glad.....DET blev jag. (men kinderna blev en aning åt det röda hållet)
Sitter och tittar på IDOL. Och jag blir lika förvånad och irriterad som vanligt.
Herregud...........har folk ingen självinsikt. En del kommer ju dit för att bara få en chans att synas i tv....mediekåta små människor. Men det ser man ju direkt på nåt nåt vis. men de som kommer dit och verkligen tror att de kan sjunga och kommer in och antingen låter som ett begravningståg eller som om de sitter med halsen i en rävsax.............. Suck pust och stön.
Jag kan inte för mitt liv få in i mitt huvud hur de kan tycka att de sjunger bra.....seriöst...en del skulle behöva en uppvakningsspruta eller nåt!!!
Nu e det dax att se Heroes.........denna konstigt braiga serie.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)