En snodd till, poesi och svåra frågor!!!!

Jag hittade detta på Johannapannas blogg, och nyfiken som jag är så kunde jag inte låta bli att "låna" den:

1. Vem är du?
2. Hur hittade du hit?
3. Är du en återkommande besökare?
4. Beskriv mig / min blogg med ett enda ord!
5. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
6. När sågs vi senast? Eller skulle du vilja träffa mig och hur skulle det vara tror du?


Är det inte konstigt vilka konstiga saker man kan börja med ibland. Sånt som man aldrig i sin vidaste fantasi kunde tänka sig att man skulle kunna göra.
Jag har börjat skriva poesi.........mycket märkligt. Sånt kan väl inte jag?


När jag tänker på ordet poet så ser jag framför mig en nersupen sorglig figur som sitter i ett mörk dammigt rum, med otvättat stripit hår, skitiga kläder, som sitter nätterna igenom och filar på små dikter med en liten utsliten pennstump. Det är ju knappast jag, även om håret för tillfället är otvättat och oborstat, och här hemma inte är nystädat.
Men det liksom bara kom. Och de som har hört det jag skrivit blev imponerade, en fick faktiskt ståpäls.............känns oerhört konstigt. Jag har iofs alltid gillat att skriva men det har mest varit kåserier och en del noveller men ALDRIG nåt poetiskt. Hmmmmm skumt!!!!

Som en del av er vet så går jag en kurs just nu. Jag hade väl mina farhågor innan om hur det skulle bli, men jag måste säga att jag är jättenöjd. Känner hur det händer saker med mig som inte har hänt på länge.
Vi har helt underbara "lärare", som verkligen kan sina saker. Ffa måste jag lyfta fram den underbara kvinnan vi har i KBC (kognitiv beteende coaching)
Hon har en förmåga att locka fram saker inom mig som jag förträngt och saker som jag inte visste att jag kände. Tex igår.

Vi får varje gång en liten lapp där det står ett ord eller en mening på, sen ska vi berätta vad just det betyder för oss. Igår fick jag ordet förlåt.

För mig betyder det att man ska säga förlåt men bara om man verkligen menar det - det ska komma inifrån. MEN....sen flög tanken på mig att man måste kunna förlåta sig själv oxå. Men HUR!!!!! det finns väl saker i varje människas livsom man inte är så stolt över, händelser som man borde kunnat undvika att utsätta sig för, saker man sagt som man önskar man kunnat ta tillbaka. Och just detta grep tag i mig och vred om mitt hjärta så jag blev helt darrig, och tårarna trängde sig obönhörligt fram. För det finns även i mitt liv en händelse som jag skulle vilja skrota, personer som satt spår i mig som sitter som taggar i hjärtat och sår isjälen. Hur kan man förlåta sig själv för att man lät det ske, och följderna av det där jag gjort saker jag inte är stolt över. Det gör ont!!

Men denna kvinna vi har i detta ämnet förklarade att det som hänt är inget man kan göra något åt. Det som varit har varit, det som kommer det kommer det kan man inte heller göra något åt för man vet egentligen inget om det, det är det som är just nu som vi kan påverka och göra något åt. Och hur stor plats ska det svarta få ta vårt liv, ska det få ta så stor plats så att det ff tar över ibland eller stoppa undan det, komma till rätta med det och ha det som en erfarenhet istället för som ett hinder???
Hon ställer de mest svåra frågor. Eller är de inte så svåra, det är kanske bara som man e rädd för svaret.
Det är komplicerat att rota i såren som gömmer sig i själen, för det gör så förtvivlat ont.

Men jag tror stenhårt på det som hon lär ut. En tanke är inte en sanning!! Det gäller att fånga tanken, fundera på om det är något som är värt besväret att lägga energi , om inte - släppa den.
Har starka funderingar på att gå till henne privat för att reda ut de tankar jag inte klarar av att fånga in själv.

Fy vad det blev mörkt, inlägget idag menar jag. Fast en del saker känner man att man vill dela med sig av, och det ligger ju faktiskt något väldigt terapeutiskt i att skriva ner saker. Det kan faktiskt bringa ordning i tankarna det oxå.

Ha en bra dag och fortsatt bra helg
kram