Mamma-maffia & politisk korrekthet

Har senaste tiden halkat in på bloggar som handlar om livspusslet när man har små barn. Tagit lite här, snott lite där och reultatet blir detta.

Tänk dig detta inte helt ovanliga scenario:

Du har jobbat hela dagen, känner dig trött o sliten. Hämtar barnen på dagis och inser att fuck, jag måste handla..... Du sneglar på kidzen och försöker läsa av dagsformen, och tänker att jaja, jag MÅSTE handla.

In på parkeringen och tråcklar loss ungarna från barnstolar alternativt bilkuddar. Går in på stormarknaden och tänker "Det kommer gå bra, det kommer gå bra det KOMMER gå bra. Du försöker distrahera dom små änglarna när du går förbi leksaksavdelningen för att slippa frågan: "Mamma, kan jag inte få en sån! Snäääällllaaa....." Antingen lyckas du eller inte, gör du det inte börjar striden redan här.

Du skyndar genom affären och försöker komma ihåg allt du ska ha och påminner dig själv om att du INTE får glömma toapapper. När du anser dig färdig så är det raka spåret till kassan, och detta brukar vara minerat område eftersom vägen dit innebär att du måste gå förbi godiset..... Ungarna har redan börjat gnälla över att det tar för lång tid....de e hungriga eller nåt annat världsligt. När frågan om godis kommer stålsätter du dig själv när tjatet börjar. "Mammaaaaa, jag vill ha godis!!" Och det är nu den verkliga bataljen börjar. Änglarna förvandlas till små monster förklädda med kerubkinder. De börjar gråta, skrika, slå varandra och säga att de hatar dig. Din puls ökar, andningen snabbar på, svetten rinner, färgen stiger i ansiktet medans du försöker behålla lugnet och förklara för 2984 gången att det bara är godis på lördagar..... Efter en stund tappar du tålamodet och ryter till att "Nu är ni tysta, SLUTA TJATA.... (här kan det även komma in nån form av hot)" Det är mitt i detta, när barnen gråter tyst med stora tårar som sakta rullar ner för kinderna, som du tittar upp och ser MAMMA-MAFFIAN stå och smacka med tungorna och skaka på huvet .( Ni vet dom där mammorna med oändligt tålamod, vars barn alltid e glada o positiva, välklädda utan en fläck på sina moderna kläder. De där mammorna som välkomnar sin man hem  med ett stort leende, välsminkade och perfekt friserat hår, maten ,som naturligtvis är hemlagad, fri från konserveringsmedel och lagat med närodlade ingredienser, på bordet och ljusen är tända. Under måltiden samtalas det om dagen på ett ytterst civiliserat vis och när alla e mätta o belåtna så hjälps alla åt att duka av...... Naturligtvis är maten snyggt upplagd, fotograferad och bilden utlagd på FB. De som sitter och diskuterar dom som inte är medlemmar i maffian) Nu känner du dig som världens i särklass sämsta förälder..........försöker andas djupt och få ner den högröda ansiktsfärgen till en mer rosa nyans. Efter att betalningen är genomförd skyndar du ut i bilen, lastar in kör hem och serverar mamma scans köttbullar, snabbmakaroner och ketchup. 

Jag är fullt medveten om att detta kanske är en lite överdriven beskrivning av mamma-maffian. Men det är lite så det låter på FB. De vet bäst, kan bäst och följer uppfostrings regelboken till punkt o pricka och förfasas över de som som inte är lika djävla duktiga. Jag undrar hur lyckliga o glada de EGENTLIGEN är.

Lite samma sak är det med dessa politiskt korrekta människor. De som aldrig tycker eller säger något som kan göra nån annan upprörd. De som inte tycker annorlunda, de som alltid delar åsikt med den stora massan. De som aldrig skriver nåt som sticker ut på FB och aldrig bryter mot sociala normer. Det måste ju vara förfärligt jobbigt att hela tiden tänka på vad man säger och hur man beter sig. Med detta menar jag naturligtvis inte att man kan bete sig hur som helst. Det finns ju självklart sånt man verkligen inte ska göra även om man inte tillhör PK-maffian.....Men för mig låter det förfärligt trist att alltid vara PK eller att tillhöra mamma-maffian. Nej stå upp för sig själv och sina åsikter o värderingar är mer min grej.....

Oj nu har jag nog retat upp nån som läser detta men tänk det skiter jag i!!!!!!

Over and out

Idol, glasögon och inte så mycket mer

Äntligen har idol börjat igen....med många duktiga människor men oxå en del som kanske skulle fundera på en karriär som mimare istället. Alltså herregud vad en del e dåliga.... Jag kan sitta hemma i soffan och skämmas för deras skull.Och malmö innehar nog rekordet på konstigheter. Inte så underligt att resten av sverige tycker vi skåningar e lite skumma...hahaha. 

Var hos optikern idag. Precis som vanligt så blir man ju helt virrig när man håller på där. "Blir det bättre eller sämre såhär" "Såhär då..." Till slut sitter man där och vet fan knappt vad det står på tavlan än mindre om det syns bättre eller sämre... Men det slutade med nya brillor och jag hittade ett par ascoola bågar som jag kände meddetsamma att dessa vill jag ha. Var på Smarteyes och jag måste säga att det var otroligt bra service....fick tom en ramlösa...det ni!!!! 

Over and out

Rakt o ärligt eller bara teater!?

Om någon frågar en hur det är svarar man nästan alltid att det är bra, med den artigt automatiska följdfrågan hur är det själv? Man kallpratar lite om väder och det senaste skvallret, rubrikerna i senaste hänt xtra osv osv. Men vad händer egentligen när man inte följer denna sociala norm? När man inte gör som man är lärd eller som artigheten kräver? När man helt enkelt svarar att man mår skit. Att man har en depression och att allt  emellanåt känns svart  Om det är en person man verkligen känner och har ett umgänge med så är det sin sak, vänner finns ju där i vått o torrt, men om man säger det till en kompis man inte känner sådär jättebra eller en ytlig bekant är reaktionerna ibland lite underliga. Ett snabbt byte av samtalsämne är en enkel utväg. Men vad tänker personen i fråga? Tänker den att hjläp, vad säger jag nu eller skit oxå detta ville jag inte veta eller nejmen stackare undrar om jag kan hjälpa till på nåt sätt.. Beror de negativa reaktionerna isf på att det fortfarande idag 2014 är på nåt vis skamligt att vara sjuk "i huvet". Det är ju fan så mycket enklare att ha brutit benet o hoppa på kryckor eller sitta i rullstol. Det syns ju att nåt hänt  och att man kanske inte har det så himla lätt just då. Men en osynlig sjukdom är så mycket svårare att hantera. "Ja men vaddå hon som alltid ser så pigg o fräsh ut, det är bara att rycka upp sig". Gips på själen skulle man kanske uppfunnit, ett stort djävla paket som gör en precis så orörlig som man ibland känner sig. Det att inte veta hur nån reagerar om man berättar är kanske anledningen till att man inte svarar rakt o ärligt utan sätter på masken och fortsätter spela sin väl inövade roll i sin enmansteater.

Farligt avfall

För  år sedan fick jag diagnosen Chrons sjukdom, en kronisk tarm inflammation som kommer och går i skov. Den medicinerar jag mot och ligger inne för tarm vila när jag blir dålig. Får då dropp i ett par dygn sen specialkost ett par dagar för att tarmarna ska lugna ner sig. När jag fått den diagnosen kände jag att jaha, det var ju skit med men detta kan man ju leva med och det har jag gjort och inte haft några större problem med.
I april iår blev jag riktigt dålig med yrsel,skakningar, känselbortfall, svaghet i vänstersidan, och en sprängande huvudvärk. Låg hemma i soffan och kom inte upp....... Åkte till akuten med mammas hjälp helt övertygad om att jag fått en stroke. De gjorde alla möjliga undersökningar, CT, MR, prov på spinalvätskan och öron doktorn slängde runt med mig, men de hittade ingenting
Efter många blodprov så får jag beskedet giftstruma. Kändes lite knas att åka in med tron att man har nåt i huvet och komma ut med struma. Jag hade skyhöga värden. De mäter tre olika värden och alla var helt åt skogen. Giftstruma är en överproduktion av sköldkörtelhormon.  Fick en massa piller för det med så jag fick införskaffa en större dosett för att få med allt varje dag.
I måndags kom besked på mina senaste blodprover som de tog för att jag har svullna och stela leder, nu visar det sig att jag troligtvis har någon form av reumatisk värk.................
Alla dessa sjukdomar räknas till de autoimmuna sjukdomarna, man kan säga att kroppen angriper sig själv.
Så troligtvis får jag mediciner för detta med!!!! Så därav rubriken. När det är dags för mig att begravas så kommer jag väl anses som farligt avfall med alla dessa mediciner i mig.....
Skämt åsido, det är djävligt trist kan jag säga att få det ena beskedet efter det andra!!!

I fredags var jag och sju andra tjejer på Ladies Night. Oj vad kul jag hade. Förfest hade vi hemma hos mig, och med dessa tjejer blir det aldrig tråkigt!!! Kändes i halsen dagen efter att man stått o sjungit kan jag säga, och ont överallt, men vad gör det, jag hade ju kul och det säger jag hellre ont för att man haft en kul kväll än ont för att man inte gjort något alls. Och ont gör det definitivt inte i ögonen att titta på stenmarck och Johnsson!!!

Ha det gott

Inte direkt den bästa sparbössan

Jaha, så har bilen gått sönder. Var hos brorsan i morse för kupé fläkten är sönder. Bestämde att jag skulle lämna bilen på måndag. Kör hem igen. I em när jag hämtade i skolan så på vägen hem hör jag något brummande, låter som en rallybil. Tittar mig omkring men ingen bil i sikte som skulle kunna låta sådär. Inser att det är min bil!!!!!! Djävla skit. Bara till att köra ner den till brorsans verkstad. Så får vi väl se vad det går löst på!!  Har man inte bekymmer redan så får man. Med allt oflyt jag har har haft så måste det ju snart vända tycker jag. Tänk att köpa en trislott och vinna  100000......DET hade varit helt fantastiskt.
En sak är baske mig säker - bilar är världens sämsta sparbössa

Over and out

Att blogga eller inte blogga

Har varit runt på en massa olika bloggställen men hittar ingen jag är riktigt nöjd med så jag kom tillbaka hit.
Bloggar är kanske som kärlekar, de gamla rostar inte eller nåt.... Får väl se hur det blir nu, om jag fortsätter eller inte. Men det är ju så att det är många tankar, känslor o händelser som virrar runt i huvet och behöver ventileras någonstans.
Bor fortfarande själv med kidzen, så har det varit nu i 2 år. Ibland undrar jag om det alltid ska vara så!?
Jag är nog lite rädd för att bli kär igen, rädd för att bli sådär sårad igen.
Ena delen av mig vill, den andra delen av mig tokvägrar. Hade en liten flört men när det började närma sig att bli lite seriöst så blev jag som en tecknad häst som sätter i hovarna och tvärnitar....eller kanske skenar i totalt motsatt riktning.
Hur går det till att dejta nuförtiden? Visst jag är med på nån dejtingsida men där finns en himla massa löst folk, och framförallt så hinner man knappt säga hej till någon innan dom undrar om man ska hoppa isäng. Åtminstone jag vill säga mer än hej innan sånt händer. Och dessa foton man får skickade till sig på en specifik stående kroppsdel.......jösses!!!! Vad sjutton vill dom att man ska säga? "Åh vad fin den är" eller?

Ikväll är det fotbollsavslutning för pojkarna. De ska bowla och äta med laget. Deras tränare meddelade på sista matchen att de ska sluta. Himla synd, men ungarna ser inte dom som tränare längre och lyssnar inte riktigt så det är dax att dom får nya.

Ha det bra

Tillbaka

Jag är nu tillbaka iallafall för en dag.....
Kände att det finns så mycket inom mig som behöver komma ut, smått som stort. Får se om det blir regelbundna inlägg nu.