Har varit runt på en massa olika bloggställen men hittar ingen jag är riktigt nöjd med så jag kom tillbaka hit.
Bloggar är kanske som kärlekar, de gamla rostar inte eller nåt.... Får väl se hur det blir nu, om jag fortsätter eller inte. Men det är ju så att det är många tankar, känslor o händelser som virrar runt i huvet och behöver ventileras någonstans.
Bor fortfarande själv med kidzen, så har det varit nu i 2 år. Ibland undrar jag om det alltid ska vara så!?
Jag är nog lite rädd för att bli kär igen, rädd för att bli sådär sårad igen.
Ena delen av mig vill, den andra delen av mig tokvägrar. Hade en liten flört men när det började närma sig att bli lite seriöst så blev jag som en tecknad häst som sätter i hovarna och tvärnitar....eller kanske skenar i totalt motsatt riktning.
Hur går det till att dejta nuförtiden? Visst jag är med på nån dejtingsida men där finns en himla massa löst folk, och framförallt så hinner man knappt säga hej till någon innan dom undrar om man ska hoppa isäng. Åtminstone jag vill säga mer än hej innan sånt händer. Och dessa foton man får skickade till sig på en specifik stående kroppsdel.......jösses!!!! Vad sjutton vill dom att man ska säga? "Åh vad fin den är" eller?
Ikväll är det fotbollsavslutning för pojkarna. De ska bowla och äta med laget. Deras tränare meddelade på sista matchen att de ska sluta. Himla synd, men ungarna ser inte dom som tränare längre och lyssnar inte riktigt så det är dax att dom får nya.
Ha det bra
